Arbetsdagen började en timme tidigare än vanligt idag p.g.a omplacering på PTC (provtagningscentralen). En undersökning angående väntetider för patienter pågår just nu där jag ska mäta deras ankomsttid med den tid de blir omhändertagna av provtagarna. Det visade sig vara ett mycket uppskattande jobb jag utförde, fast jag mest satt på en stol. Jag fick beröm av både mina kollegor och patienter som tyckte att min insats underlättade hela provtagningsproceduren. Det kändes bra inombords, men jag kände samtidigt det där trycket i bröstet igen. Ringde vårdcentralen senare på dagen och bestämde mig för att välja en husläkare samt boka en tid. Men en läkare får jag inte tag på förns imorgon mellan 9:00 och 9:50. Vill veta varför det känns som det gör.

Jag hatar att packa till blodbussarna, det har jag sagt förut.

Somliga vet att jag inte är den där "gå-ut-och-supa-sig-redlöst-full,-hångla-med-alla,-spy-och-gå-ut-igen-dagen-efter" typen. Eller att jag knappt går ut alls. MEN. Tiki room ger mig tusen anledningar till att gå ut. Så ses vi på stan, så ses vi på Tiki, det enda som duger för mig. I Stockholm iallafall.