När fyra generationer kvinnor blev tre. Så fick min gammelmormor lämna sitt skal till slut. Det var inte tragiskt. Det var naturligt och kanske framförallt på tiden. Hon fick vänta på döden länge. Jag fick skymtar av gudomligheten - jag ryser och fylls av glädjetårar varje gång.
Jag har också väntat på den, jag var beredd. Jag trodde att ingen mer tid var ägnad mig. Men mitt liv har ju bara börjat.
Hon sa alltid:
En dag i sänder.
0