"En vacker dag så händer det". Idag var det en så kallad vacker dag. Jag jobbade på provinlämningen och kontrollerade och parade ihop provrör med remisser. Jag fann ett rör som jag skulle märka med en CO2 etikett. Bara det när jag tar i röret så lossnar korken och plasman, som separerats från blodet under centrifugering, hälls ut rätt på mig. Plasman, som skulle analyseras befann sig då på mina byxor nedanför min buk. När jag ställde mig upp hade allt trängt sig genom byxorna och det rann längs ned för hela benet. Vilken panik! Mina underbara kollegor gav mig nya byxor i ena handen och en spritflaska i den andra handen inom några sekunder. På toaletten upptäckte jag att jag fått plasma på mina trosor, ännu mer panik! Jag ringde till min mamma som jobbade i källaren och hon sa att hon hade extra trosor där nere som jag kunde ta. (Hon har verkligen allt på jobbet, alltid nära till hands...) När jag var färdigspritad och ombytt var jag så lamslagen, jag ville inte ta i ett provrör mer den dagen, men det gjorde jag visst, däremot sorterade jag inga fler prover sittandes. Det visade sig sen att det var flera rör vars kork som lossnade i samma ställ som jag hade arbetat med förut. Dålig batch på rörtillverkningen, eller dålig provtagning från vårdcentralen proverna kom ifrån, vi vet inte vad felet var.
Ikväll har jag bakat två stycken ananaspajer, för imorgon är min sista planerade dag på jobbet denna sommar. Igår fick jag visserligen mitt skolschema för hösten, och jag kommer kunna jobba måndagar och fredagar samt kvällar mitt i veckan, precis som det har varit det senaste året. Skönt att det löst sig, jag verkar nog klara mig ekonomiskt.
Bilden är tagen från ett SJ-tåg, någonstans utanför Gävle.
0