Helgens soliga väder kunde inte hålla mig inomhus. Jag tog färjan över till Ekerö och tog mig ända till Drottningholm för att sitta vid dammen och läsa, dricka saft och skratta åt fiskmåsarna när jag matade dem med bullbröd. Jag började i Kanton, men blev först nästan inte avsläppt från bussen som glömde bort att stanna (och jag plingade faktiskt). Jag upptäckte andra vägar i den stora parken som jag aldrig tidigare tagit och jag trodde att jag skulle finna något mysigt och undangömt, men till min besvikelse fanns väldigt lite och vad som verkade intressant var för avlägset och dessutom avspärrat. Typiskt kungen eller...?

De senaste två dagarna har jag drömt mycket. Bl.a om barnen från Tyskland, efter så lång tid. De bodde hos mig och deras föräldrar också, fast de syntes inte till i drömmen. Idag drömde jag att jag mötte några gamla klasskompisar från grundskolan. De hade skolat sig inom kyrkan, en hade blivit präst och en annan hade blivit biskop tror jag. Vi satt i en kyrklokal i tre soffor. Plötsligt märke jag att jag satt brevid Jeordie White (basist i NIN) som endast bar svarta byxor på sig. Han hälsade på mig och jag hälsade blygsamt tillbaka. Han verkade intresserad och vi pratade mer, men jag vet inte om vad, det kändes hursomhelst trevligt. På något sätt rörde han på sig i soffan som gjorde att hans axel nuddade min kind och mun och då fylldes jag av trygghet och ömhet, den känslan har hängt med mig hela dagen och fortfarande känner jag den. Det känns som så:  Vad var det där? Vad det nu var, så ge mig mer.