Det kan vara farligt att kittla och ha kuddkrig samtidigt. Igårkväll hade jag besök av Oscar. Vi lagade mat och såg på Eternal Sunshine of the Spotless Mind.  Därefter spelade vi lite kort som urartade i kittling då jag inte kunde ta två förlustar av tre. Pang, så blixtrar det till för mitt högra öga och jag hann aldrig förstå vad. Oscar förstod genast allvaret innan jag, inte ens när jag kände med fingertopparna under ögat och såg blodet själv. Jag vet inte hur jag lyckades ta mig från min säng till badrummet, tid tog det iallafall. Jag kunde ha svimmat och jag kunde ha kräkts men jag grät i mitt chocktillstånd. Det gjorde inte ont, men det kändes så obehagligt. En liten remsa hud hängde från såret och jag rev loss det. Sårets djup fick mig att gråta ännu mer och rädslan för ett kroniskt ärr fick mig att gråta lite till. Jag förlorade alldeles för mycket energi åt det hela.
Idag ser jag att såret inte är så djupt. Det verkar läka ihop av sig själv och en smal skorpa har bildats. Jag är rädd för att det ska bli ett ärr. Men för att vara ett sår så ser det ganska fint ut just nu...
Som alla andra sår som läkts.