Kissen jamar och tror hon äger världen. På sätt och vis gör hon det, i hennes huvud.
Det är som att hon säger "Något fattas mig, men jag vet inte vad det är."
Det fattas människor och det fattas rör och en ny mobiltelefon. Det fattas bestämda beslut och dagar att fylla ut med sånt man vill göra. När jag sover har jag allt, snarare tillgång till allt. När jag är vaken är nästan allt otillgängligt, samtidigt som jag ser nu att jag har väldigt mycket. Jag är bortskämd i mina drömmar och finner det jag har som otillräckligt samtidigt som jag finner den tanken totalt sjuk. Innerst inne är jag riktigt tacksam, då jag har mer än vad jag behöver för att leva. Jag är mänsklig och får tygla mig själv ibland.
Ej full, en låda med litium heparin + gel rör går att accosiera mycket till. Det kan ibland bekräfta viktiga saker. Jag kommer aldrig glömma vad ni gjort för min skull och tappar jag greppet om er... det vill jag inte veta.
Du fattas mig
0