Åhh, nu har jag gjort en kopp té och glömt bort den som jag brukar göra. Nu har den hunnit bli både för stark och kall. Men i mitt skåp har jag redan så mycket téer, så en kopp mindre gör inte så mycket...
Förra veckan var jag ledig, då hoppade jag på tåget till Lund. Jag skulle kunna skriva ner precis allting jag gjorde där, men jag tror inte att det skulle betyda lika mycket för någon annan som läser det här som det faktiskt gjorde för mig. Jag träffade Fredrik. :)
På vägen hem stannade jag i Kalmar och där kollade jag läget (och film) hos min vän Sebban.
-Sanka, are you dead?
-Yaman!
-Yaman!
Idag har jag börjat jobba igen. Jag har kört trucken hela dagen och så kommer det att vara den här veckan. På fredag kommer jag att vara väldigt mör och det passar väl bra i och med att jag faktiskt är ledig nästa vecka också. Det är planer på att jag ska till Gotland, till min deepest vän Johanna, men det kanske får vänta, ev. pengaproblems...
När jag kör truck på plan 7 från K-huset till F-huset (från kemlab till baktlab) är jag livrädd att köra på de springande barnen som finns där.
Trots att min hud känns som sandpapper, att min ena halsmandel svullnat upp, att jag har ont i ryggen och i vänster handled finns det en existens som paralyserar besvären och obehaget och värmer mig inifrån. Någon som ler till smörlyckan.
Som En-dum-en säger:
Mitt hjärta pinglar!
0